With your Love kapitel 7
Liams p.o.v
Nialls texter var nog dom vackraste jag har hört, kunde han verkligen gilla mig på det sättet jag gillade honom? Nej.. eller? Vi satte oss i Zayns bil och han började åka iväg mot sjukhuset. Det tog ca. 20 minuter att åka dit, på vägen hinner man tänka mycket. Det var en tanke som inte kunde försvinna... Tänk om dom kommer och bär ut Nialls döda kropp? Hans vackra, spinkiga kropp. Regnet forsade ner, min mamma sa alltid att ner det regnar gråter gud. Gud gråter nog för att Niall är på sjukhus och det åskar nog för att Nialls pappa gjorde det. Nu låter jag superkristen, det är jag inte men mamma är kristen. Zayn stannade bilen och jag märkte att jag somnat av mina egna tankar.
Ni begav oss mot den stora ingången. Jag ville träffa Niall mer än något annat men jag ville bara ha dom goda nyheterna såklart. Jag skulle aldrig klara av att höra dåliga nyheter. Innanför dubbeldörrarna stod en doktor. "Hej, Är du Liam?" "Ja" Det kanske lät ohövligt att bara svara så men gjort är gjort. "Det var jag som ringde igår, mitt namn är Olly" "Tack för att ni tar hand om Niall" Jag blickade ner mot golvet och kände hans hans på axel. "Orora dig inte grabben. Han överlever" "Är du seriös?!" jag hoppade av glädje och alla började småskratta åt mig. "Han har brutit benet på två ställen och vi måste operera ut glas från hans arm" Mitt hjärta gick i kras. Hur kan hans egna pappa göra så? Det är inte mänskligt. "Men är han okej?" "Ja Liam, han kommer bli okej" Han gav mig ett lugnande leende och gick iväg mot operationssalarna. Vi satte oss i sofforna i väntrummet. Harry och Louis satt och myste som vanligt och nu satt även Therese och Zayn och gjorde det. Varför kan inte jag sitta och ha mina armar runt Niall? Varför kan inte jag placera kyssar på hans läppar? Vill han vara mer än en kompis? Så många frågor som jag kanske aldrig får svar på. Jag kröp ihop i soffan och stängde mina ögon. Jag kände hur någon pillade i mitt hår, jag såg Therese halvsova mot Zayns axel. Vi var nog alla trötta. Det hade inte blivit så mycket sömn inatt, vi tänkte på Niall.
"Liam, vakna!" Jag kände några händer peta mig i sidorna och några som skakade på mina axlar. Jag tog en kudde från soffan där jag låg och kastade på dom. "Nej, nej. Du kanske inte vill träffa Niall" Jag flög upp som en hyperaktiv unge på julafton. "KOM LIAM!" Therese tog tag i min arm och gick mot korridorerna. Vi stannade utanför rum 367. "Är du redo för att se din man?" "Tyst Therese" Hon fnittrade till och knackade på dörren "Kom in" hörde från rummet, Louis öppnade dörren och gick in. Nialls ansikte lös upp när vi kom in. Han satte sig upp i sängen och vi ställde oss i ett led för att krama honom. jag stod såklart sist... När alla var klara med att kramas var det min tur. Jag lutade mig framåt och kramade om hans tunna kropp. Jag kände hur han lyfte upp sina armar och slingrade dom runt min nacke. Jag fick gåshus, som vanligt när han rörde mig. Efter några minuter kom doktorn in och förstörde den underbara stunden. "Niall, du kan inte bo hos din pappa något mer. Det vet du va?" "Vart ska jag va då? Jag har ingen annan kvar.." Han kollade ner och tårar bildades i hans ögon.
kommentera :DD
Kommentarer
ida<3
Meeeeeeeeeer!!!!<3
Trackback
