With your love kapitel 5
Nialls p.o.v
Jag drog en djup suck, tårarna började rinna och jag såg hur Liam blev allt mer orolig. Vi stod mitt i korridoren, mer folk kan inte få veta det! Bara Liam. "Niall berätta nu!" Jag tog tag i hans arm och drog med honom lite längre bort så att jag var säker på att ingen hörde. "Liam... j-jag.." tårarna forsade nu ner, hans muskelösa armar slingrade sig runt min midja och drog mig närmare honom. "Min pappa.. Han gjorde det" Liam stod där som om han sett ett spöke, Liams ögon började bilda tårar. Han torkade sig i ögonen och kollade in i mina ögon. "Jag är så ledsen Niall" "Det är okej" "NEJ! det är inte okej, vi fixar det här. Jag lovar!" Jag rörde mig sakta emot hans kropp och där stod vi. Vi stod och kramades, vi brydde oss inte om någon annan. Nu var det bara han och jag.
Louis p.o.v
Jag såg Liam och Niall kramades, de båda grät... Alltså har något hänt! Klockan ringde in och jag tog tag i Harrys hand och begav oss in bland alla elever som stirrade på mig och Haz. Det är dock inte ovanligt. Det var väldigt obehagligt i början men det börjar släppa nu. Jag och Haz har varit tillsammans ett tag nu, jag älskar verkligen honom och om det betyder att folk kommer stirra så är det lugnt.
Våran biträdande kom in efter ungefär halva lektionen. Det var ganska skönt att hon kom, Vi hade historia och jag är inte särsklit bra på det. "Är Niall Horan här?" frågade hon och Niall nickade. "Din pappa kommer och hämtar dig efter skolan, vi ringde honom efter allt som hänt!" Hon stängde dörren efter sig och Niall bröt ihop han grät och tårarna tog inte slut. Det var första gången han inte satt bredvid Liam på en lektion, toppen. Liam sprang genom klassrummet till Niall och satte sig på huk nedanför honom. Jag hörde Niall säga något om hans pappa men vad kan det vara? Jag menar, vad kan hans pappa gjort som är så hemskt? Jag skulle nog få reda på det snart.
Liams p.o.v
Jag visste vad jag skulle göra, Niall var livrädd och vad kunde jag göra? "Liam sätt dig!" Jag hatar våran magister ibland, han är så korkad. Han fattar väll att sitta och gråta är inte normalt för en tonårspojke? Jag tog tag i Nialls hand, han kollade upp på mig och såg förvirrad ut. "Vad gör du Liam?" Han fick knappt fram ord men jag förstod vad han hade viskat till mig. "Du får se" Jag tog ett ännu mer stadigt grepp om Nialls hand och jag gick mot min plats. Jag satte mig ner och signalerade till honom att sitta i mitt knä. Han satte sig i mitt knä och jag kramade honom tills klockan ringde ut. Niall kollade mot en man som stod och rökte mot en bil, det måste vara hans pappa. "Snälla Niall gå inte" Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder och de andra killarna stod bara och stirra på oss. "Jag måste" snyftade Niall fram. Niall pussade mig lätt på kinden och jag tror jag stängde av helt efter, det var som att få den julklapp man önskat länge. Niall gick mot bilen, pappan kollade sig omkring. Det var ingen där och han slet tag i Niall, öppnade Nialls bildörr drämde till honom vid munnen så blod började rinna. Sedan körde han iväg. Killarna kollade chockat på mig... Jag förstår dom. Kämpa Niall, kämpa! Jag kan inte förlora dig.
Kommentarer
Ida
Mmmeeeerrrrr
Jonna
Mer!:D
Emilia
Mer!!
Trackback
