With your love kapitel 12
Liams p.o.v
Jag visste inte varför Niall rusat iväg lika fort som vi kommit. Jag kollade runt och kände en svag doft av cigarettrök sprida sig. Alex och några andra killar stod vid skåpen och röker. Det måste vara därför han skyndade sig så. Killarna märkte att jag stirrade, så jag gick mot mitt skåp och tog fram min skolväska. Jag skulle precis gå när jag kände cigarett lukten komma närmare. Jag vände mig om och såg Alex stå och flina åt mig. "Vad vill du ?!" röt jag till, det var inte meningen men jag var så arg på honom. "woooww, lille Liam blev arg!" skrattade han till och vände sig om och kollade på sina vänner. "Jaja, iallafall Liam. Ta med dig den blonda bögen. till det här stället klockan 10 ikväll." Alex och hans vänner gav sig iväg. "Vad ska ni göra då?!" skrek jag efter dom. Jag skrek eftersom dom hunnit gå en bit. "Be om ursäkt!" skrek Alex tillbaka. Skulle han verkligen det? skulle han säga förlåt till en kille han misshandlat två timmar tidigare? Jag tar med mig Niall i kväll. Jag kan ju trots allt hjälpa honom! Jag blickade in mot mitt skåp igen. Jag drog på mig min jeans jacka och stängde igen skåpet.
När jag kommit hem gick jag upp på mitt rum och la mig på sängen. Hade min och Nialls vänskap ändrats nu när vi kyssts? Niall gjorde ju inte direkt motstånd. Det kändes så fantastiskt att ha hans läppar mot mina. Jag skulle göra vad som helst för att kunna uppleva det ögonblicket om och om igen. Jag tog upp min telefon och letade upp Nialls nummer. Skulle jag ringa? Jag tryckte med tummen mot skärmen. "Nej" viskade jag lite lätt för mig själv i förtvivlan. Signaler gick fram och det var försent att lägga på. "Hej, det är Niall." När jag hörde hans röst blev jag helt varm i kroppen. "Hej, det är Liam" "LIIAAAAAAAAMMM" skrek Niall i telefonen. Jag var tvungen att ta telefonen några centimeter bort från örat för att inte bli döv. Jag skrattade lite för mig själv. Sedan kom jag på vad det var jag skulle säga. "Vill du komma över?" Jag var lite blyg ändå. Han kunde ju säga nej eftersom jag kysst honom. "Ja, jättegärna!" Min kropp tappade kontroll, jag flög runt i rummet som en torped och nästan grät av glädje. "Du komma nu om du vill" Jag ville ha honom nära mig. Jag ville ha honom hos mig. Jag ville känna hans närvaro. "Jag kommer snart då" Svarade han och la på.
Jag sprang in på badrummet, rotade igenom alla skåp. Till slut efter många minuters letande efter en blå plastburk hittade jag den. Jag öppnade burken och tog lite hårgele. Jag hade inte lång tid på mig, det går fort för Niall att komma hit. jag spred ut gelen i håret och fixade till. Jag sprang sedan in i mitt rum och drog på mig ett par svarta jeans och en vit tröja med mörkblå ärmar. Nu gällde det!
Nialls p.o.v
Jag gick ner mot hallen och knöt mina vita converse. "Farmor, jag går till en kompis!" Hon stack ut sitt huvud från vardagsrummet och granskade varje millimeter av min kropp. "Ska du se en tjej?" Jag skrattade till lite åt hennes kommentar. "Nej, jag ska till Liam" "Ha så kul!" jag stängde igen dörren efter mig och började gå i den stekande solen. Efter några minuters gående började det åska och regnet piskade i backen. Jag började små springa lite mot Liams hus. När jag var vid Liams hus knackade jag på och hans mamma öppnade. "Hej, Liam är där uppe." "Okej tack!" Hans mamma såg verkligen trevlig ut. När jag fått av mig skorna gick jag upp för trapporna. Jag gick och öppnade dörren framför mig och hoppades på att det var rätt. När jag öppnade låg Liam på sängen med mobilen i handen. "Hej" sa jag lite svagt. "Hej Niall!" Han gick mot mig och kände på min ljusröda tröja som nu var mörkfläckig. Han gick sedan till sin säng och drog iväg täcket. "Kom" Han sträckte ut sin hand mot mig. "Ska vi kolla på film?" frågade han lite försiktigt och kollade ner på sina filmer. "Ja, visst" sa jag och log mot honom. Han tog fram 'hitta Nemo' och stoppade i Cd-skivan. När han startat filmen brottade han ner mig i sängen. Jag skrattade okontollerat, som vanligt. När han brottat ner mig låg jag ner i hans säng. Han kröp ner tätt intill mig och drog täcket över oss.
Liams fingrar vandrade runt på min arm. Han var så inne i filmen och det var nog det gulligaste jag sett. "Niall?" Han kollade oroligt på mig. "Ja?" Jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. "Alex sa att vi skulle komma till gympasalen klockan 10 ikväll, han skulle be om ursäkt sa han." Jag bara kollade på honom, livrädd som jag var. "Om han gör något hjälper jag dig, det vet du" Han kollade rakt in i mina ögon. Jag pussade honom lätt på näsan och nickade. Han log och placerade sin hand bakom min nacke. Jag tog min kalla hand under Liams tröja, jag såg hur han rös till. "Är jag kall?" Han drog mig lite närmare. "Ja, men inte länge till." Jag kraschade mina läppar mot hans.
Vi kysstes en lång stund. Jag drog mina händer genom hans mörkbruna hår. Liam drog av mig tröjan och avbröt kyssen. När han fått av mig tröjan kysstes vi lika passionerat som förut, våra tungor dansade runt som två ballerinor. Jag lät mina händer röra sig mot Liams six.pack. Jag avbröt kyssen och drog av Liam tröjan. Jag började nafsa lite på Liams överläpp. Det dröjde inte länge förrän Liam var över mig. Jag kände att jag ville ha mer av Liam, men det var vi inte redo för ännu. Vi började kyssas igen. Plötsligt hörde vi en lätt knackning på dörren. Liam klev försiktigt av mig. Liams mamma gick in i rummet. "Vad gör ni?" undrade hon nyfiket. "Vi kollar på film. "Okej men klockan är kvart i tio så ni kanske borde gå. Hon gick ut och stängde dörren efter sig.
När vi gått en bit kände jag hur nervositeten tog över. "Liam.. jag kan inte göra det här.." Liam stannade mig, tog tag i min hand och kollade mig rätt in i ögonen. "Niall, jag är med dig. Jag hjälper dig." Jag kramade om honom och jag såg att vi nu var nära. Det ända ljuset som fanns var från de få lyktstolparna som stod längs vägen. Nu var vi framme, nu gällde det.
"Jag trodde inte ni skulle komma" Alex steg ut i ljuset och vi kunde nu se honom. "Jag har en överraskning till dig Niall" Han tog tag i min hand och drog i väg med mig. Liam sprang efter och jag tog ett stadigt grepp om hans arm. Alex släppte mig och jag kramade om Liam. Några meter bort stod en man. Jag kände igen honom. Jag gick lite närmare följd av Liam och jag såg nu vem det var...
With your love kapitel 11
Therese's p.o.v
Jag visste inte exakt vad killarna höll på med. Det spelar ingen roll heller, vem vet vad dom gjort innan liksom. Lika hastigt som jag stängt dörren kände jag allas stirrande blickar. "Varför är du med den där Niall, han är ju gayy!" Alex sprang fram och ställde sig framför mig, han kollade rätt in i mina ögon. "Håll käft, du är det själv" viskade jag åt honom. Det är faktiskt sant. Han berättade det för mig för länge sedan.
Jag började springa längs korridoren och jag försökte hitta Zayn. Tillslut efter några minuters sökande hittade jag honom. "Hej hjärtat" Han log mot mig och jag kramade snabbt om honom. "Hej". "Vart är Niall?" Jag hörde hur orolig han var. "Han med Liam" svarade jag lugnt. "Är dom..?" Började han, jag förstod så klart vad han menade. Var dom det? hade dom kyssts? Jag visste ju inte ens om jag sett i syne eller inte. "Jag tror dom kysstes när jag såg dom, men jag vet inte" "Vi kollar" Vi hann inte säga något förän vi såg Niall stanna vid sitt skåp. Killarna börja röra sig sakta mot honom. "Rör honom inte!" Liam kollade argt på Alex och Alex signalerade till de andra att de skulle gå.
"Hej gubbar" sa Zayn skrattandes medans han började gå mot Niall och Liam. "Hahah hej Zayn" skrattade Niall fram. " Hur mår du?" "ehhm bra" Niall tvekade lite när han svarade. "Säkert?" frågade Liam oroligt. "Ja" svarade Niall. Han stängde skåpet med en smäll. "Jag måste gå" sa Niall och gav Liam en snabb puss på kinden. Liam stod kvar och fick inte fram något ord. Han rodnade bara, det var nog det gulligaste jag någonsin sett.
Förlåt så jättemycket! jag vet att det är kort men jag hinner verkligen inte skriva mer just nu. Jag kommer skriva mer imorgon!
With your love kapitel 10
Liams p.o.v
Att leta efter Niall utomhus var lönlöst. Han syntes inte till någonstans. Jag gick in och sprang i korridorerna. I en korridor längre bort hörde jag ord som 'bög, äckel, håll dig borta från mig faggot!' Men det kan ju inte vara Niall dom menar, eller? Nej.. Det är omöjligt att inte gilla honom, kolla bara på honom! Hans perfekta blonda hår, hans kristall klara blå ögon och ååh.. Jag kan inte ens prata om honom utan att börja le som en idiot eller bara bli ledsen över att jag inte berättat för honom hur jag känner. Jag kan ju åtminstone kolla vem det. Ingen borde bli mobbad! "Liam!" Fan.. Det var stacey och Rachel, dom har stalkat mig sen 5:an. "Jag måste gå" . Jag sprang mot korridoren jag hört ljud ifrån och såg en ljushårig kille med brun utväxt ligga ner halvt livlös. Det var Niall. Minst 30 personer stod och tittade på, Niall släppte några ynkliga rop på hjälp som ingen lyssnade på. "RÖR HONOM INTE!" Jag började springa mot min irländska vän. "Jasså du, vill du hjälpa din bög-kompis?!" Jag lyfte knutnäven och slog till honom vid munnen. "våga inte röra mig, jävla bög!" Ordet bög störde mig inte, jag älskar Niall så dom kan kalla mig vad dom vill. Ena killen, Stan, lyfte upp Niall. Han tog strypgrepp och lyfte upp honom. Jag såg Harry komma. "HARRY, HELP NIALL!" Harry kom springandes och drog iväg Stan och slog till honom. Tillslut efter mycket kämpande fick vi killarna att gå. Niall hade redan svimmat och jag och Harry bar iväg honom till sjuksköterskan. "Han blir okej" Harry klappade min axel och log så att man kunde se han smilgropar. "Jag hoppas det" .
Vi såg Niall ligga på den vita sängen som fanns i skolsköterskan rum, hans hy var helt blek. "Jag lämnar er två ifred" sa Harry och blickade bort mot Niall som hade öppnat ögonen. Harry gick och stängde igen dörren efter sig. "Jag är ledsen" jag hörde Nialls svaga stämma. "För vadå?" Jag satte mig bredvid Niall och tog hans hand i min. "För att jag älskar dig." "Niall jag älskar dig mer än något annat." Jag lutade mig framåt, det gjorde också Niall. Våra näsor nuddade varandra och det ända jag ville var att kyssa hans läppar. Jag blundade och andades in Nialls ljuva doft. Han flyttade sig ännu lite närmare och våra läppar nuddade varandra. Hand mjuka, varma , fuktiga läppar var äntligen på mina. Jag såg i ögonvrån hur dörren öppnades. Det var Therese, jag avslutade kyssen och såg på henne. " förlåt om jag stör men alla killar letar efter Niall" " vad vill dom?" Nialls röst skakade lätt, jag omfamnade hans kalla hand och han slutade skaka. "Det vill jag inte veta" svarade Therese med en stor suck. "Jag måste gå och hitta Zayn, hejdå!" "Hejdå" svarade vi båda i kör. "Jag är rädd Liam" jag lyfte upp Nialls tunna kropp i mitt knä, jag försökte vara försiktig. "Hjärtat, jag låter ingen röra dig." Jag kände hur hans läppar hastigt kraschade på mina. Det här är perfekt. Ingen, absolut ingen får ta detta ifrån mig!
Kommentera:)))
With your love kapitel 9
Nialls p.o.v
Förstod dom att låten/låtarna handlar om Liam? nej, eller..? Jag menar, det väl inte så tydligt att jag gillar honom. Visst blicken kanske hamnar på hans vackra ansikte ibland men inte så ofta.
"Niall, vad menar du med 'BOY what would you do'?" Jag blickade över mot Harry och Louis som satt och kramades i en soffa. Tänk om det var jag och Liam. Tänk om Liam gillar mig, men vem skulle gilla mig.. Ingen. Blicken vandrade över till Liam och stannade där. Tiden går så fort när man tittar på Liam, jag vet inte hur länge jag tittat på honom. "NIALL!" Zayn drog med handen framför mina ögon. "Va? ja.. Hej" "Varför sjöng du BOY?" "Öhh.. jag vet inte.." Jag tittade snabbt på Liam som redan kollade på mig. "Haha, säkert" Zayn skrattade och slog till mig lite löst på axeln, han blinkade och kollade sedan på Liam. Jag förstod på en gång vad Zayn menat och mina kinder blev rödare än .. ja något väldigt rött.
Det knackade på dörren och in kom en lite äldre dam och en lite äldre man. "Är du Niall Horan?" Frågade damen. "Ja, det är jag" "Jag är din farmor och det är din farfar" Hon pekade lite lätt på mannen bredvid henne, några tårar föll från mina kinder, det var dock lyckotårar. Jag har aldrig gråtit av den anledningen förut. "Om jag kunde gå skulle jag krama er, men jag kan inte" Min farmor flinade lite, likadant gjorde farfar. "Då kommer väl vi till dig" De gick fram till mig och kramade mig. Jag såg de andra sitta och le åt mig. De såg lyckliga ut, de såg lyckliga ut för jag mådde bra. Det har heller aldrig hänt förut. Ingen har varit glad gör min skull förut och nu var fem stycken det. Det var en fantastisk känsla. "Vet du vad vi heter?" frågade farfar. "Öhh, nej.." De andra såg chockat på mig. " Det gör inget , det var ju trots allt elva år sedan." "Ja, får jag fråga en sak?" Såklart, fråga på"
"Varför har vi inte sett varandra på elva år, ville ni inte eller?" "Jo, Niall. Det ville vi. Din far sa att du inte ville se oss igen." "Åhh, jaha.. Men det ville jag! Men vad heter ni då?" Jag log lite mot dom. "Jag heter Margreth, och det här är Peter" Hon pekade på farfar, farmor log lite, eller jag menar Margreth. "Kom så åker vi!" Sa Peter och drog ut en rullstol. Liam lyfte upp mig, men plötsligt stannade han. Han stannade och bara tittade in i mina ögon. Vi stod där ett bra tag men vad gjorde det? ingenting. Killen jag älskade hade mig i sina armar och han gjorde det frivilligt. Han har dom finaste ögonen någonsin, De är så perfekta. Bruna som kastanjer och de borrar sig in i själen. Liam lyfte snabbt ner mig när han förstod att vi såg kära ut. Jag visste det, han gillar inte mig. Han gillar mig som en kompis, inte mer. Louis tog tag i handtagen och sprang iväg, det slutade med att vi log på golvet i en hög och skrattade. "Tack Louis." "För vadå?" han skrattade fortfarande okontrollerat. "För att du får mig att skratta, ingen har gjort det förut." "Han kramade snabbt om mig " Inga problem" Han log lite och sedan hjälpte han mig upp. "Vi kanske ska köra lite långsammare" skrattade han. "Ja" jag skrattade och kunde inte svara något längre.
Jag sa hej då till alla sedan blev det en gruppkram, Liam hade sina händer runt min midja. Han kramade bara mig, men han vill ju fortfarande bara vara vänner. Jag förstår fortfarande inte varför jag försöker, försöker få honom att gilla mig. Han är ju inte ens homosexuell.
När vi kom hem till Margreth och Peter visade Peter mitt rum och Margreth ställde sig och gjorde mat. "Vi har städat lite åt dig, det kanske inte är världens finaste rum, jag hoppas det duger!" http://4.bp.blogspot.com/_N7FiXwKHEhs/TO1PgG-R2gI/AAAAAAAAG6g/57bP3pa2Ekw/s1600/interior+design+-+decor+-+room+design+-+bedroom+design+-+bedroom+decor+18.jpg "Det är perfekt" "Är du säker?" "Jag älskar det" Peter klappade mig på axeln och gick ut ur rummet. Jag började packa upp mina saker. Det dröjde inte mer en ett par sekunder förrens Margreth ropade att det var mat. Jag gick ner till köket där Margreth hade dukat upp bordet med pannkakor, glass och sylt. Vi började äta, Det blev tyst en stund. Det var ingen pinsam tystnad utan en skön tystnad. "Hur är det i skolan?" Margreth bröt tystnaden "jo, det är bra" "Vad bra".
När vi ätit upp sa dom åt mig att sova eftersom det hade varit en lång dag. Jag gick och borstade tänderna. Jag hörde min telefon vibrera till, jag fick sms.
Från: +469753885
Till: Niall
Fag, du kan dö
Jag läste lite snabbt meddelandet, visst det var tråkigt att höra men jag bryr mig inte riktigt. Jag spottade ut tandkrämen i handfatet och sköljde av tandkrämen. Jag gick in i mitt rum och drog av mig tröjan framför spegeln. Jag såg min såriga mage. Den var inte vacker direkt, det var blåmärken och rivsår överallt. Jag drog av mig byxorna och kröp ner i sängen. Jag tände sänglampan och började skriva på en låt. Margreth kom in. "God natt Niall" "God natt Margreth" " Du kan kalla mig farmor" "Okej, farmor" Hon pussade mig i pannan och stoppade om mig. "Jag väcker dig klockan 06.45 i morgon. "Okej, sov gott" Hon stängde igen dörren och jag tog fram låtboken. Min låtbok är också en dagbok. Sidorna är indelade i två färger, gul och ljusblå. På de gula skriver jag låtar och på dom blå skriver jag dagbok på. i min dagbok har jag skrivit kärleks förklaringar till Liam som jag vill säga, men inte vågar. Jag släckte lampan och kröp ner ännu mer i sängen.
På morgonen väckte farmor och farfar mig med frukost. Jag fyllde år idag, det hade jag helt glömt bort. Farmor hade bakat en mini tårta till mig och de båda sjöng förfullt. "Tack" jag kramade om dom medans farfar gav mig ett paket. "Här får du" han log så stort han kunde och jag öppnade så försiktigt jag kunde.De hade skrivit lite på pappret och jag ville inte förstöra det. I paketet låg det ett halsband format som ett hjärta, det var ett sånt man kan öppna. Jag öppnade det och i satt det en bild på mig, farmor och farfar från när jag var liten. "Tack, det är jättefint" jag tittade lite till på halsbandet. "Du kan ju ha en bild på Liam i den andra delen." Farmor blinkade. "Vad pratar du om?" jag rodnade nog lite, mina kinder blev i alla fall varma. "Du gillar honom, jag ser det." "EHmm, lite kanske".
När jag var klar begav jag mig till skolan. När jag kommit till skolan lade jag mina grejer i skåpet och sedan gick mot toaletterna. Jag rättade till tröjan och drack lite vatten. När jag var tillbaka vid skåpet var det någon som hade öppnat mitt skåp "Fan" mumlade jag lite för mig själv och låste det igen. Liam, Therese, Zayn, Louis och Harry syntes inte till så jag gick mot No:n själv. När jag satt inne och läste biologi kom Liam och satte sig bredvid mig. "Hej, Niall" "Hej, Liam" "Ska du.." Liam blev avbruten av rektorn som kom in. "Alla elever ska bege sig till matsalen."
Liams p.o.v
Jag och Niall gick till matsalen. Therese och Zayn gick framför oss och Louis och Harry gick bakom. Korridorerna är små, man kan inte gå så många i bredd. När vi var i matsalen pekade alla på Niall och de började skratta. Niall sprang det fortaste han kunde mot en bok alla samlats runt och sprang sedan ut. "NIALL" det var försent, han var borta. "UNDAN!" hörde jag Zayn skrika. Han knuffade bort alla som var i vägen. Jag såg att det var Nialls bok. Jag läste lite i boken.
Jag älskar dig Liam Payne. Fy vad töntig jag är, han kommer ju aldrig gilla mig på det sättet jag gillar honom. Om någon får reda på det kommer jag aldrig kunna se Liam i ögonen igen. Liam är väl så hetero man kan bli. Jag är ju inte heller Homosexuell egentligen men det är någonting med Liam som känns bra, han är helt enkelt perfekt.
Jag blev varm i kroppen när jag läste, jag känner ju likadant. Jag drog med mig boken ut och försökte hitta Nialls blonda hår, men ingen Niall i sikte.
Kommentera om ni vill att jag fortsätter. Och förlåt för den sena uppdateringen :) Och säg till om länken inte funkar.
With your love kapitel 8
Nialls p.o.v
Träffa killarna var perfekt nu. Vad skulle jag göra? jag har ju inte direkt någon att vara hos! Jag upprepade min fråga och jag blev helt varm i kroppen av svaret "Din farmor och farfar ringde och sa att dom ville att du skulle vara med dom" Är det ens möjligt? jag har inte träffat dom på 11 år. "Ja, det vill jag." jag kunde inte sluta le och jag började skratta mitt i tystnaden. "Vad skrattar du åt, sångfågel?" flinade Zayn med ett leende och kollade på Liam. Jag kollade i min skolväska som doktorerna tagit med sig till sjukuset. FAN! Min låtbok är inte kvar. Jag började rota hysteriskt i väskan och hjärtat gick i 168 km/h. "BABY LET ME BE YOUR LAST, YOUR LAST FIRST KISS" Det var Harrys röst... Jag kollade upp och såg Harry sitta och läsa i boken. "HARRY" Jag sprang ut över golvet och slet ifrån honom boken. Smärtan som ilade i foten var olidlig. Jag föll ihop på golvet och skrek av smärta. Jag kände två starka armar omfamna min tunna midja. Det var Liam, Liam lyfte upp mig till sängen och la ner mig där.
SORRY! väldigt kort kapitel! men jag måste plugga så...
With your Love kapitel 7
Liams p.o.v
Nialls texter var nog dom vackraste jag har hört, kunde han verkligen gilla mig på det sättet jag gillade honom? Nej.. eller? Vi satte oss i Zayns bil och han började åka iväg mot sjukhuset. Det tog ca. 20 minuter att åka dit, på vägen hinner man tänka mycket. Det var en tanke som inte kunde försvinna... Tänk om dom kommer och bär ut Nialls döda kropp? Hans vackra, spinkiga kropp. Regnet forsade ner, min mamma sa alltid att ner det regnar gråter gud. Gud gråter nog för att Niall är på sjukhus och det åskar nog för att Nialls pappa gjorde det. Nu låter jag superkristen, det är jag inte men mamma är kristen. Zayn stannade bilen och jag märkte att jag somnat av mina egna tankar.
Ni begav oss mot den stora ingången. Jag ville träffa Niall mer än något annat men jag ville bara ha dom goda nyheterna såklart. Jag skulle aldrig klara av att höra dåliga nyheter. Innanför dubbeldörrarna stod en doktor. "Hej, Är du Liam?" "Ja" Det kanske lät ohövligt att bara svara så men gjort är gjort. "Det var jag som ringde igår, mitt namn är Olly" "Tack för att ni tar hand om Niall" Jag blickade ner mot golvet och kände hans hans på axel. "Orora dig inte grabben. Han överlever" "Är du seriös?!" jag hoppade av glädje och alla började småskratta åt mig. "Han har brutit benet på två ställen och vi måste operera ut glas från hans arm" Mitt hjärta gick i kras. Hur kan hans egna pappa göra så? Det är inte mänskligt. "Men är han okej?" "Ja Liam, han kommer bli okej" Han gav mig ett lugnande leende och gick iväg mot operationssalarna. Vi satte oss i sofforna i väntrummet. Harry och Louis satt och myste som vanligt och nu satt även Therese och Zayn och gjorde det. Varför kan inte jag sitta och ha mina armar runt Niall? Varför kan inte jag placera kyssar på hans läppar? Vill han vara mer än en kompis? Så många frågor som jag kanske aldrig får svar på. Jag kröp ihop i soffan och stängde mina ögon. Jag kände hur någon pillade i mitt hår, jag såg Therese halvsova mot Zayns axel. Vi var nog alla trötta. Det hade inte blivit så mycket sömn inatt, vi tänkte på Niall.
"Liam, vakna!" Jag kände några händer peta mig i sidorna och några som skakade på mina axlar. Jag tog en kudde från soffan där jag låg och kastade på dom. "Nej, nej. Du kanske inte vill träffa Niall" Jag flög upp som en hyperaktiv unge på julafton. "KOM LIAM!" Therese tog tag i min arm och gick mot korridorerna. Vi stannade utanför rum 367. "Är du redo för att se din man?" "Tyst Therese" Hon fnittrade till och knackade på dörren "Kom in" hörde från rummet, Louis öppnade dörren och gick in. Nialls ansikte lös upp när vi kom in. Han satte sig upp i sängen och vi ställde oss i ett led för att krama honom. jag stod såklart sist... När alla var klara med att kramas var det min tur. Jag lutade mig framåt och kramade om hans tunna kropp. Jag kände hur han lyfte upp sina armar och slingrade dom runt min nacke. Jag fick gåshus, som vanligt när han rörde mig. Efter några minuter kom doktorn in och förstörde den underbara stunden. "Niall, du kan inte bo hos din pappa något mer. Det vet du va?" "Vart ska jag va då? Jag har ingen annan kvar.." Han kollade ner och tårar bildades i hans ögon.
kommentera :DD
With your love kapitel 6
Nialls p.o.v
Jag hoppades verkligen att ingen hade sett vad min pappa hade gjort. En kille blev mobbad på denna skola för att hans föräldrar inte "brydde" sig om honom och det gör ju inte mina heller... Och jag är också homosexuell. Jag önskar att jag en dag kan vara som alla andra, eller i alla fall, att min pappa slutar slå mig. Man kan tro att jag är van. Men det kan man inte bli, jag menar pappa gjorde så att jag finns men nu vill han ju inte det och den smärtan är inte rolig att bära runt på.
"DU BERÄTTADE!" "Nej pappa, jag lovar" Vad var det för mening? Han skulle ju ändå inte tro mig. Jag knappade in polisens nummer på min telefon, jag kände på mig vad som väntade. "HUR KUNDE JAG FÅ ETT SÅNT MISSLYCKAT BARN?!" Han höjde sin vodkaflaska och slog mot köksbänken. Flaskan gick i två delar och den ena drämmde han till mot min arm, blod började sippra från armen. Såret var inte större en 5 cm men det gjorde fruktansvärt ont. "Sluta" tårarna började rinna ner från mina kinder och ett litet skratt hördes från pappa. "Du är så patetisk" Han slog till mig i magen och sedan på bröstkorgen, jag hörde ett knak från mina revben och jag föll sakta mot golvet. Pappa började spraka på mig.Det började sakta bli svart och suddigt, nu var det över. Jag skulle nu dö. "Jag älskar dig Liam" viskade jag fram medans jag hörde syrener tjuta.
Doktors p.o.v
Polisen ringde för ett tag sen och sa att dom fått in ett samtal och hört en förälder slå sitt barn. Eftersom vi inte kunde få någon adress av pojken som ringde fick vi spåra upp honom genom hans telefon.
Polisen var redan på plats när vi kom och jagade pappan som försökte smitta. Jag gick in i huset och letade efter pojken. "LUCAS, CODY! SKYNDA" Där låg pojken. Helt blodig och kall. Lucas och Cody är två väldigt duktiga doktorer som är mina "lärlingar". Dom följer med och ser vad jag gör på dagarna men de hjälper också till med patienter. De sprang in till köket med en bår och vi lyfta upp hans väldigt tunna kropp på den. Jag lade hans telefon i min jackficka. Han kanske har någon kompis man kan kontakta. "Han förlorar blod! Vi måste tillbaka!" Vi bärde ut honom till ambulansen och körde iväg.
När vi var på sjukhuset begav Lucas och Cody genast mot operationssalen. Några sjuksköterskor sprang också in där för att hjälpa till. Jag tog upp pojkens telefon. Han hette tydligen Niall, han hade fått ett antal sms av en orolig kompis. Jag skrev in hans nummer i min telefon och ringde honom.
Harrys p.o.v
Liam berättade om Nialls familj. Han var jämnt glad så man märkte inte hur han hade det. Liam gillade verkligen honom. Det märktes, om man inte såg det är man nog blind. En telefon började darra, det var svårt att se vems telefon som ringde, det ringde i en svart iphone. Det enda problemet var att det låg tre stycken svarta iphones på bordet. Tillslut såg vi att det var Liams telefon. "ska du svara Liam?" Han titta upp från zayns axel och skakade på huvudet. "Då svarar väl jag då" När jag skulle svara slutade det ringa. "Hazza, de ringer snart igen" Louis pussade mig på kinden och satte sig bredvid mig. Han hade såklart rätt, det dröjde inte mer än 40 sekunder innan det började vibrera igen. "Hej" Svarade jag och hostade till "Hej, Är du Liam payne?" Jag blickade bort mot Liam som var så ledsen att knappt kunde stå upp "Nej, behöver du prata med honom?" "nej men meddela honom detta,Jag ringer från sjukhuset. Niall har blivit grovt misshandlad av sin far och opereras för tillfället. det är ca. 50 % chans att han överlever. han förlorade för mycket blod. jag beklagar verkligen, hejdå!" "Hejdå"
"Vem var det?" frågade Zayn nyfiket. "En doktor" "Vad ville han då?" snyftade Liam fram. "Han sa att Niall blivit misshandlad av sin pappa och det är 50% chans att han klarar det..." Liam föll ner till golvet och började gråta. "JAG KAN INTE FÖRLORA HONOM" Vi kröp ner på golvet och tröstade honom "Dom gör allt dom kan" "Tänk om det inte räcker så?!?!" Ja, tänk om dom inte kan rädda honom. Nej så kan vi inte tänka! usch! "kilar, jag lovade Therese att hon kunde komma hit. Är det okej för er?" Zayn rodnade lite. Det var väll antagligen kanske inte rätt tillfälle att hans flickvän kom nu. Men hon kan nog lugna ner Liam. "Det är lugnt" "Bra"
Zayns p.o.v
Det plingade på dörren och jag sprang ner för att öppna dörren. "Hej, snygging" Hon log brett och kramade mig "Hej , hoppas inte jag stör" "Nejdå" vi gick upp, Liam blev mer och mer förstörd för varje minut som gick. "Det här är Therese" Jag presenterade henne stolt och alla killarna log mot henne. "Vad har hänt med Liam?" viskade hon "Niall är på sjukhus, han är döende" en tår slank ner för min kind, att säga att han var döende kändes verkligen inte bra men så var det. "aaw, stackare." Therese gick emot Liam som låg i ihopkurad på golvet. " Liam, jag hittade en sak utanför Nialls skåp förut" Hon räckte en sliten bok till Liam "Vad är det för något?" frågade han medans han tog emot boken. "Niall har skrivit låtar" "Va? har han?" Ja, Jag tror en är om dig Liam!"Therese log mot honom sådär som bara hon kan. "Vilken då?" Therese han knappt avsluta meningen. "den här" sa hon och slog upp boken "Jag kan läsa för dig om du vill?" "Gör det, jag ser knappt något" Liam försökte få fram ett leende men det gick inte så bra. Therese började läsa.
Baby I, I wanna know what you think when you're alone
Is it me yeah? Are you thinking of me yeah? Oh
We've been friends now for a while
Wanna know that when you smile
Is it me yeah? Are you thinking of me yeah? Oh oh
Boy what would you do?
Would you wanna stay if I were to say
I wanna be last yeah
Baby let me be your, let me be your last first kiss
I wanna be first yeah
Wanna be the first to take it all the way like this
And if you only knew I wanna be last yeah
Baby let me be your last, your last first kiss
Baby tell me what to change
I'm afraid you'll run away if I tell you
What I wanted to tell you yeah
Maybe I just gotta wait
Maybe this is a mistake
I'm a fool yeah, baby I'm just a fool yeah
Boy what would you do?
Would you wanna stay if I were to say
I wanna be last yeah
Baby let me be your, let me be your last first kiss
I wanna be first yeah
Wanna be the first to take it all the way like this
And if you only knew I wanna be last yeah
Baby let me be your last, your last first kiss
Is it me yeah? Are you thinking of me yeah? Oh
We've been friends now for a while
Wanna know that when you smile
Is it me yeah? Are you thinking of me yeah? Oh oh
Boy what would you do?
Would you wanna stay if I were to say
I wanna be last yeah
Baby let me be your, let me be your last first kiss
I wanna be first yeah
Wanna be the first to take it all the way like this
And if you only knew I wanna be last yeah
Baby let me be your last, your last first kiss
Baby tell me what to change
I'm afraid you'll run away if I tell you
What I wanted to tell you yeah
Maybe I just gotta wait
Maybe this is a mistake
I'm a fool yeah, baby I'm just a fool yeah
Boy what would you do?
Would you wanna stay if I were to say
I wanna be last yeah
Baby let me be your, let me be your last first kiss
I wanna be first yeah
Wanna be the first to take it all the way like this
And if you only knew I wanna be last yeah
Baby let me be your last, your last first kiss
En tår rann från mina kinder "Den var så vacker" Jag kysste Therese lite snabbt. " Har han någon mer låt som kan handla om Liam?" Liam rodnade och kollade ner i backen. Liam ser ut som något änglaliknande när ler mot marken. "Jag hittade en kort bit av en låt, jag tror den handlar om Liam" "Läs" Ropade vi alla i kör.
Baby you light up my world like nobody else
The way that you flip your hair gets me overwhelmed
But when you smile at the ground it aint hard to tell
You don't know
Oh Oh
You don't know you're beautiful
The way that you flip your hair gets me overwhelmed
But when you smile at the ground it aint hard to tell
You don't know
Oh Oh
You don't know you're beautiful
Liam blev tårögd han lutade sig frampt och famnade om sina knän "Jag älskar honom" Liam snyftade och läste bland sidorna i boken "Vi vet Liam, vi åker till sjukhuset imorgon"
Hela kapitlet försvann så jag var tvungen att göra om -.-
Kommentera! :DDD
With your love kapitel 5
Nialls p.o.v
Jag drog en djup suck, tårarna började rinna och jag såg hur Liam blev allt mer orolig. Vi stod mitt i korridoren, mer folk kan inte få veta det! Bara Liam. "Niall berätta nu!" Jag tog tag i hans arm och drog med honom lite längre bort så att jag var säker på att ingen hörde. "Liam... j-jag.." tårarna forsade nu ner, hans muskelösa armar slingrade sig runt min midja och drog mig närmare honom. "Min pappa.. Han gjorde det" Liam stod där som om han sett ett spöke, Liams ögon började bilda tårar. Han torkade sig i ögonen och kollade in i mina ögon. "Jag är så ledsen Niall" "Det är okej" "NEJ! det är inte okej, vi fixar det här. Jag lovar!" Jag rörde mig sakta emot hans kropp och där stod vi. Vi stod och kramades, vi brydde oss inte om någon annan. Nu var det bara han och jag.
Louis p.o.v
Jag såg Liam och Niall kramades, de båda grät... Alltså har något hänt! Klockan ringde in och jag tog tag i Harrys hand och begav oss in bland alla elever som stirrade på mig och Haz. Det är dock inte ovanligt. Det var väldigt obehagligt i början men det börjar släppa nu. Jag och Haz har varit tillsammans ett tag nu, jag älskar verkligen honom och om det betyder att folk kommer stirra så är det lugnt.
Våran biträdande kom in efter ungefär halva lektionen. Det var ganska skönt att hon kom, Vi hade historia och jag är inte särsklit bra på det. "Är Niall Horan här?" frågade hon och Niall nickade. "Din pappa kommer och hämtar dig efter skolan, vi ringde honom efter allt som hänt!" Hon stängde dörren efter sig och Niall bröt ihop han grät och tårarna tog inte slut. Det var första gången han inte satt bredvid Liam på en lektion, toppen. Liam sprang genom klassrummet till Niall och satte sig på huk nedanför honom. Jag hörde Niall säga något om hans pappa men vad kan det vara? Jag menar, vad kan hans pappa gjort som är så hemskt? Jag skulle nog få reda på det snart.
Liams p.o.v
Jag visste vad jag skulle göra, Niall var livrädd och vad kunde jag göra? "Liam sätt dig!" Jag hatar våran magister ibland, han är så korkad. Han fattar väll att sitta och gråta är inte normalt för en tonårspojke? Jag tog tag i Nialls hand, han kollade upp på mig och såg förvirrad ut. "Vad gör du Liam?" Han fick knappt fram ord men jag förstod vad han hade viskat till mig. "Du får se" Jag tog ett ännu mer stadigt grepp om Nialls hand och jag gick mot min plats. Jag satte mig ner och signalerade till honom att sitta i mitt knä. Han satte sig i mitt knä och jag kramade honom tills klockan ringde ut. Niall kollade mot en man som stod och rökte mot en bil, det måste vara hans pappa. "Snälla Niall gå inte" Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder och de andra killarna stod bara och stirra på oss. "Jag måste" snyftade Niall fram. Niall pussade mig lätt på kinden och jag tror jag stängde av helt efter, det var som att få den julklapp man önskat länge. Niall gick mot bilen, pappan kollade sig omkring. Det var ingen där och han slet tag i Niall, öppnade Nialls bildörr drämde till honom vid munnen så blod började rinna. Sedan körde han iväg. Killarna kollade chockat på mig... Jag förstår dom. Kämpa Niall, kämpa! Jag kan inte förlora dig.
With your love kapitel 4
Zayns p.o,v
Ikväll ska jag se Therese. Jag träffade henne nyss men jag känner att det finns något mellan oss, killarna tror såklart inte att jag klarar av att vara med samma tjej i mer än en vecka, haha. Jag gick in och fixade till mig, jag tog lite hårgele i handen och spred ut det på handflatorna, sedan drog jag händer längs håret och ställde det upp som jag ville ha det. Jag fixade inte till mig mer än vanligt. Jag gillar att klä upp mig och jag gör det varje dag. Jag HATAR att inte se bra ut. Såklart kan ju inte alla tycka att jag är snygg men jag är nog lite rädd för att någon kommenterar något negativt om hur jag ser ut.
Klockan var nu åtta, nu snart skulle Therese ringa på min dörr. Vi skulle bara chilla hos mig, titta på film och prata. Jag vet att hon gillar enkla dejter. Jag har tagit reda på lite fakta. Jag är ingen stalker men jag ville att det skulle bli perfekt, men hon är ju inprincip perfekt så...
*ring**ring* Shit, nu är hon här!! lugn zayn, lugn. Jag stanna till vid spegeln i hallen och kollade hur jag såg en sista gångm jag såg helt okej ut. Jag öppnade dörren och där stog hon. Therese stod där med sitt korta bruna hår, blåa ögon, änglalika leende och hon var kortare än mig. Det är sjukt gulligt när tjejer är kortare!
"Hej zayn" Hon log mot mig och jag tror jag rodnade lite, jag vet inte riktigt. "Hej, kom in" Hon gick och tog av hennes röda vinterjacka. Hon var så vacker. Hon hade på sig mörkblåa jeans och en ljusrosa tröja. Det kanske låter simpelt men hon var vackrare än Emma Wattson på en oscar gala.
Vi gick in mot vardagsrummet satte oss i soffan. Jag hade ställt fram lite godis och chips i skålar och ställt fram läsk och glas. "Aaaw, vad söt du är" sa hon och gav mig en kram. Jag drog mina händer genom hennes hår och mina händer doftade svagt av äppelschampo. "äsch, det var väl inget" jag rodnade lite, jag tror hon såg det för att hon log lite smått åt mig. "Vilken film vill du se?" frågade jag medan vi kollade igenom alla filmer på netflix. "Kanske den?" Hon pekade på 'Yes man' med Jim carey. Bra att hon har humor. När filmen var slut myste vi på soffan. Vi hade inte sex utan myste, jag hade mina armar runt hennes höfter och hon hade sina händer placerade runt min hals. "Zayn, jag är jätteledsen men jag måste gå nu!" hon kollade ner och såg lite ledsen ut, det betyder att hon ville stanna! Hon ville stanna hos mig. "Det är lugnt, vi ses någon annan dag" svarade jag och log mot henne. Jag följde henne ut till hallen där hon började knyta skorna och tig på sig jackan. "Hejdå Therese" "Hejdå" Hon skuttade fram och kysste mig. Jag vet inte hur många gånger jag nöp mig i armen eller hur många gånger jag hoppade upp och ner.
Jag gick upp och la mig, jag drog av mig byxorna och tog av mig tröjan. Jag la mig under det varma täcket. Jag trodde jag skulle tänka på Therese men jag kunde bara tänka på Niall. Han har aldrig sagt någonting om hans familj, jag tror att någon i hans familj gjorde det mot honom eftersom han ljög för Liam. Liam var kär i Niall det visste jag, han har inte sagt det men det syns och Niall känner samma sak om Liam. Just det, det är skola imorgon.. vi får nog reda på sannigen då!
Nialls p.o.v
Jag förstår fortfarande inte varför Liam, Louis, Harry och Zayn hjälpte mig. Dom har verkligen hjärtan av guld. Speciellt Liam, jag är inte homosexuell men det är något med honom som är spännande. Har ni någon läst en bok som ni verkligen vill läsa för att innehållet verkar intressant? Såklart ni har... man läser ju inte en bok som varkar dålig men iallafall. Typ så känns det med Liam. Det är något med honom är spännande, jag vill veta varför han valde att ta med mig hem till han, jag undrar speciellt varför han ville att jag sov i samma säng som honom. Det gjorde mig absolut ingenting, när jag är nära honom får jag hopp, det känns som om allt kommer bli bra igen. men sen så var det ju en sak som aldrig kommer sluta, som kommer vara med mig hela livet. Min pappa. Just det, nu har jag en blåtira som alla kommer se imorgon. känns ju sådär.
Jag gick in i badrummet och spolade lite vatten i handfatet, jag kan inte spola så mycket vatten. Då vaknar pappa och då får han ett raseri utbrott på mig, igen... Jag bortstar tänderna och gör mig i ordning för att sova. Undrar vad Liam gör nu, tänk om han ligger och tänker på vad jag gör. Det skulle aldrig hända, Liam är så kallt 'normal'. Han är alltså atraherad av tjejer och sist jag kollade var jag en kille. Jag blundar och försöker tänka på något annat men allt jag kan tänka på är Liams perfekta ansikte, hans läppar, hans näsa, hans ögon, hans leende och det går inte ens att förklara hur jag kan känna såhär! Efter några försök somnade jag iallafall.
*beep**beep* Fan, det är skola! Jag drog på mig ett par röda chinos och en svart långärmad tröja. Jag begav ner för trappan, jag smyger jämnt på morgonen så inte pappa hör mig. Jag gick in i köket och tog fram en skål och hällde i flingor och mjölk. Jag åt snabbt upp och begav mig mot skolan.
Jag var sen, klockan hade redan ringt in..När jag in i klassrummet stirrade alla på mig. "Vad har hänt Niall?" Niall, vad har du gjort?" "stackars dig" Alla ville veta vad som hänt. "Niall berättar på rasten" Sa Mrs. James strängt och jag gick mot plarsen bredvid Liam. När klockan ringde ut så gick jag, Louis, Harry, Zayn och Liam it till korridoren.
" Vad har du gjort Niall?" det var Lucas, han går i min klass. Jag kunde se att han inte var direkt intresserad. Han ville bara att tjejerna skulle tro att han var känslig och brydde sig om folk. "Jag gick in i en dörr" Jag försökte ljuga så gott jag kunde, jag är inte så bra på att ljuga som ni kanske märkt. "Hoppas det blir bättre snart" "tack" Lucas kanske uppfattade mig som irreterad. Det var jag också så det spelade ju ingen direkt roll. "Ska någon med och äta något?" fråga Louis medan han höll Harrys hand. De är så söta, de älskar verkligen varandra. Jag hoppas att det kommer bli jag och Liam någon dag. "Ja, visst. Jag måste bara prata med Niall först" Svarade Liam och la armen runt min axel. de andra bara nickade och gick iväg mot cafeterian. Jag visste vad han ville veta. Jag kan inte ljuga för honom, inte för Liam. Det går bara inte. "Niall, vad hände på riktigt?" Jag suckade, nu skulle jag berätta det jag aldrig någonsin berättat för någon, min största hemlighet.
With your love kapitel 3
Nialls p.ov
Bilderna finns kvar, bilderna från varje gång min pappa slår mig. Min egna pappa. "Niall!" vem är det? är det pappa. Jag börjar skrika och slå mot personen jag knappt ser. "Niall ,det är jag, Liam!" Liam, hade jag skrikit åt han som hjälpt mig. Han hatar mig nog nu. Jag sjönk ner i hans säng och lät tårarna spruta. Jag kände två armar som slingrade sig runt mig. "Varför ljög du om att du skulle till Mullingar?" juste, jag hade ljugit för Liam. Vad skulle jag säga? jag kollade ner på golvet, vad skulle jag göra nu? "Jaag... förlåt" "Vem gjorde det här Niall?" "Liam, jag vet inte. Det var någon som kom och slog mig" Jag hade ljugit igen. Jag hade ljugit för honom, IGEN! Våran relation är nu baserad på lögner. sweet. "Är du säker?" "helt säker"
Liam satte sig i sin säng och signalerade till mig att sätta mig bredvid honom. Jag gick till Liams säng o satte mig bredvid honom. "NIALL" Zayn, Louis och Harry sprang in och slängde sig över mig. "Hahah, hej"
Det började bränna ner vid magen, smärtan var obeskrivlig. Jag blundade och lutade mig mot Liams axel. Det kändes som om något åt mig inifrån, eller som om någon var fånge i min mage och skärde sig ut. "Vad händer?" Jag såg att Harry var orolig, jag ville svara men jag kunder bara skrika. Smärtan bara växte och växte. "Ska jag hämta en verktablett?" fortsatte Liam, han kunde inte lämna mig. även fast han bara skulle några rum bort. jag behövde honom. jag behövde hans värme. "Nej... stanna" snyftade jag fram. Liam lyfte sakta upp mig i hans armar. Vi satt där i hans säng. Jag i hans armar, han pussade min panna och mitt hjärta slog några extraslag. Vad är det som händer? är jag kär i min vän jag känt i 2 dygn? det är ju helt sjukt...
ett very very kort kapitel! jag ska till stan så... :( skriver mer sen :)
With you love kapitel 2
Nialls p.o.v
Namnet från den mörkhårige killen Liam ekar i mitt huvud. Det är en sak som jag är rädd för.... Min pappa! Min mamma lämnade oss för ett halvår sen, sen dess har min pappa misshandlat mig. Han är full jämnt. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. ska jag fråga om jag får gå till Liam ikväll och få stryk innan eller ska jag säga att jag bara inte kan? "Niiaaall! kom hit" Han är full, toppen! "Ja-aag kommer" stammade jag fram och gick över till soffan där min pappa låg oxh söp. Det var tomma ölburkar överallt och det luktade gammal sprit.
"Var har du varit?!?" skrek han och slog sönder en vodka flaska. "Jag var och gjorde mina läxor i bibloteket efter skolan" Vad skulle jag säga? jag gick med Liam hem från skolan och vi gick inte så fort... Pappa höjde armen och slog till mig på kinden för att sedan sparka mig i magen. " Du är så patetisk! DU ÄR INTE VÄRD ETT SKIT" en tår rann för min kind. Sedan slog han till mig vid revbenen, det är allt jag kommer ihåg.
När jag vaknade upp igen var jag ute, pappa hade antagligen kastat ut mig efter jag svimmat. Jag reste mig och kände smärtan i magen. Jag startade min mobil och kände att det vibrerade.
Från: Liiam :)
Till: Nialler :D
Hej Niall, kommer du ? :)x
skickat: 18:00
Från Liiam :)
Till: Nialler :D
Kommer du eller ...?
skickat: 18:26
Från Liiam :)
Till: Nialler :D
Svara! jag blir orolig :( xx
skickat: 19:07
Jag smålog lite av tanken att Liam var orolig, men det kanske är dags att svara. Han kanske får en hjärtattack annars. jag gick mot parken och satte mig på en parkbänk och svarade Liams sms.
Från: Nialler :D
Till: Liiam :)
Förlåt att jag inte svarade, jag kan inte, vi åkte till Mullingar för att hämta saker :( x
Liams p.o.v
"Har du hört något från Niall?" Harry var nog orolig, han gick i min riktning och kollade ner på min telefon. "Ledsen Liam, ni får ses någon anna gång!" "mm..." jag var lite ledsen, jag hade sett fram emot att träffa honom. " Liam, vi kan gå till parken" "Jaja, hur mycket folk är det i parken klockan 8?" " Några"
vi gick till hallen och tog på oss ytterkläderna och begav oss sedan ut. Det blev tyst ett tag tills Zayn började fnissa. "Zayn, pratar du med någon brud igen?" fråga Louis undrande. "Hon är inte bara någon brud, jag älskar henne!" "Vad kul, grattis kompis!" sa vi alla kör. " vad heter hon?" Jag var tvungen att fråga, jag var så nyfiken. sådan är jag! jag vill jämnt veta allt om allt. " Therese."
När vi kom till parken gick vi och gungade, fråga mig inte varför. Dom är inte som alla andra kan man nog säga.. "Liam!!!" vad är det med Louis nudå.. "Ja?" "titta! jag tror det är Niall!!!!" vi såg en blond figur i en t-shirt ligga ihopkurad i snön. Vi gick sakta mot honom. Jo, det var Niall. Han fick syn på oss och försökte springa. Han ramlade ihop när han sprungit 3 meter. Jag skyndade mig bort för att se den blonda irländaren ligga i snön som nu var röd och snyfta. Jag lyfte upp honom i min famn. Han kurade ihop sig till en liten boll och lät mig famna om honom. Jag lyfte sakta upp hans haka så att han kollade mig rätt i ögonen. Jag rörde min tumme över hans läpp för att få bort blodet som spritt ut sig över hans ansikte. Jag tog av mig min jacka och la den runt Nialls tunna axlar. "Killar, vi går hem" de andra nickade, jag lyfte upp Niall och vi började gå hemmåt.
När vi var hemma gick jag upp och la ner Niall i min säng. "Liam?" "Ja Niall?" han började snyfta en aning och några fler tårar rann ner från hans kinder "Kan du ligga bredvid mig?" "Såklart jag kan" Jag la mig bredvid Niall och stoppade om honom. Det dröjde nog inte mer än några minuter förrens han somna med hans ansikte nergrävt i min bröstkorg. Såhär vill jag ha det för alltid, ska jag berätta det för honom? ska jag hålla det hemligt?
Ska jag fortsätta med denna ff? :)
With your Love Kapitel 1
Liams p.ov
"LIIIAAAAAAAAMM" Jag vände mig snabbt om och såg Zayn stå där. Jag kunde bara le åt hur han hade klätt upp sig till första skoldagen. Men jag är dock inte förvånad, han är väldigt utseendefixerad.
"Hej Zayn!" Jag kramade snabbt om zayn och kände lukten av hårgele. Jag blickade ut mot skolgården. där gick Louis och Harry. De har varit tillsammans ett tag nu, 3 månader ungefär tror jag. Själv vet jag inte vad jag är, jag är inte intresserad av tjejer men jag har inte heller varit intresserad av någon kille! Vi gick in mot korridorerna som stank damparfym och hårgele. Varför gjorde sig alla i ordning som om dom skulle träffa drottningen? vi börjar ju bara andra året på gymnasiet i Doncaster. När vi nått klassrummet satte vi oss vid ett bord ganska långt fram.
"Om några minuter kommer det en ny elev hit från Mullingar" Mrs James klev in och smällde igen dörren efter sig. Mrs James är våran historie lärare, hon är inte särskild trevlig. jag kan inte riktigt vad det är men tänk er en häxa. Då får ni nog en ganska bra bild av hur hon ser ut och är. "Han heter Niall Horan" fortsatte hon medans det knackade på dörren.
"Välkommen Niall, sätt dig bredvid Liam därborta" sa Mrs James och pekade på stolen bredvid mig. Han var så vacker. Jag kan inte ens förklara men hela rummet lyste upp av hans närvaro. Han drog ut stolen och satte sig ner. Jag granskade varje millimeter av hans kropp, hans blonda hår lyste i ljuset av lampan, hans isblå ögon, hans krokiga tänder som var de sötaste tänderna jag sett i mitt liv och vänta lite nu... hans blåmärke vid tinningen. Hoppas inte någon härifrån gjorde det. Jag menar det kanske inte är det varmaste välkomnandet man kan få första dagen i skolan.
"Jag heter Liam" sa jag och sträckte ut min hand.
"Jag heter Niall" han skakade min hand, det var som det gick en stöt genom hela kroppen.
Klockan ringde ut, det var lunch nu. Jag, Harry,Louis och Zayn tog våran lunch och satte oss vid ett bord.
"Liam, ditt ragg därborta ser lite ensam ut." Louis buttade till mig. Jag rodna som aldrig förut. Jag visste inte ens varför. Det bara blev så. Harry började gå bort mot Niall. Jag hörde hur han fråga om Niall ville sitta vid oss, jag hörde också hur Niall tvekade men sedan följde med. "Niall, vill du hänga med oss till Liam sen?" zayn blinkade åt mig. Var det så uppenbart att jag 'gillade' honom? "ehhhm, visst" Han tvekade lite men jag förstår honom. "Liam, ge honom ditt nummer!" "eh, juste, här" jag skrev in mitt nummer på hans telefon. "Jag kan smsa min adress till dig senare" jag log åt honom, han bara nickade och log tillbaka, damn han är perfekt!
Tjjeeeeenna, dåligt första kapitel. I know men vänta ;)))) Hahah nejmen kommentera gärna o säg vad ni tycker, ska jag fortsätta med denna fanfic? :)
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
