With your love kapitel 8

Nialls p.o.v
 

Träffa killarna var perfekt nu. Vad skulle jag göra? jag har ju inte direkt någon att vara hos! Jag upprepade min fråga och jag blev helt varm i kroppen av svaret "Din farmor och farfar ringde och sa att dom ville att du skulle vara med dom" Är det ens möjligt? jag har inte träffat dom på 11 år. "Ja, det vill jag." jag kunde inte sluta le och jag började skratta mitt i tystnaden. "Vad skrattar du åt, sångfågel?" flinade Zayn med ett leende och kollade på Liam. Jag  kollade i min skolväska som doktorerna tagit med sig till sjukuset. FAN! Min låtbok är inte kvar. Jag började rota hysteriskt i väskan och hjärtat gick i 168 km/h. "BABY LET ME BE YOUR LAST, YOUR LAST FIRST KISS" Det var Harrys röst... Jag kollade upp och såg Harry sitta och läsa i boken. "HARRY" Jag sprang ut över golvet och slet ifrån honom boken. Smärtan som ilade i foten var olidlig. Jag föll ihop på golvet och skrek av smärta. Jag kände två starka armar omfamna min tunna midja. Det var Liam, Liam lyfte upp mig till sängen och la ner mig där. 
 
 
SORRY! väldigt kort kapitel! men  jag måste plugga så...

With your Love kapitel 7

Liams p.o.v
 

Nialls texter var nog dom vackraste jag har hört, kunde han verkligen gilla mig på det sättet jag gillade honom? Nej.. eller?   Vi satte oss i Zayns bil och han började åka iväg mot sjukhuset. Det tog ca. 20 minuter att åka dit, på vägen hinner man tänka mycket. Det var en tanke som inte kunde försvinna... Tänk om dom kommer och bär ut Nialls döda kropp? Hans vackra, spinkiga kropp. Regnet forsade ner, min mamma sa alltid att ner det regnar gråter gud. Gud gråter nog för att Niall är på sjukhus och det åskar nog för att Nialls pappa gjorde det. Nu låter jag superkristen, det är jag inte men mamma är kristen. Zayn stannade bilen och jag märkte att jag somnat av mina egna tankar.  
 
Ni begav oss mot den stora ingången. Jag ville träffa Niall mer än något annat men jag ville bara ha dom goda nyheterna såklart. Jag skulle aldrig klara av att höra dåliga nyheter. Innanför dubbeldörrarna stod en doktor. "Hej, Är du Liam?" "Ja" Det kanske lät ohövligt att bara svara så men gjort är gjort. "Det var jag som ringde igår, mitt namn är Olly" "Tack för att ni tar hand om Niall" Jag blickade ner mot golvet och kände hans hans på axel. "Orora dig inte grabben. Han överlever" "Är du seriös?!" jag hoppade av glädje och alla började småskratta åt mig. "Han har brutit benet på två ställen och vi måste operera ut glas från hans arm" Mitt hjärta gick i kras. Hur kan hans egna pappa göra så? Det är inte mänskligt. "Men är han okej?" "Ja Liam, han kommer bli okej" Han gav mig ett lugnande leende och gick iväg mot operationssalarna. Vi satte oss i sofforna i väntrummet. Harry och Louis satt och myste som vanligt och nu satt även Therese och Zayn och gjorde det. Varför kan inte jag sitta och ha mina armar runt Niall? Varför kan inte jag placera kyssar på hans läppar? Vill han vara mer än en kompis? Så många frågor som jag kanske aldrig får svar på. Jag kröp ihop i soffan och stängde mina ögon. Jag kände hur någon pillade i mitt hår, jag såg Therese halvsova mot Zayns axel. Vi var nog alla trötta. Det hade inte blivit så mycket sömn inatt, vi tänkte på Niall. 
 
"Liam, vakna!" Jag kände några händer peta mig i sidorna och några som skakade på mina axlar. Jag tog en kudde från soffan där jag låg och kastade på dom. "Nej, nej. Du kanske inte vill träffa Niall" Jag flög upp som en hyperaktiv unge på julafton. "KOM LIAM!" Therese tog tag i min arm och gick mot korridorerna.  Vi stannade utanför rum 367. "Är du redo för att se din man?" "Tyst Therese" Hon fnittrade till och knackade på dörren "Kom in" hörde från rummet, Louis öppnade dörren och gick in. Nialls ansikte lös upp när vi kom in. Han satte sig upp i sängen och vi ställde oss i ett led för att krama honom. jag stod såklart sist... När alla var klara med att kramas var det min tur. Jag lutade mig framåt och kramade om hans tunna kropp. Jag kände hur han lyfte upp sina armar och slingrade dom runt min nacke. Jag fick gåshus, som vanligt när han rörde mig. Efter några minuter kom doktorn in och förstörde den underbara stunden. "Niall, du kan inte bo hos din pappa något mer. Det vet du va?" "Vart ska jag va då? Jag har ingen annan kvar.." Han kollade ner och tårar bildades i hans ögon.
 
 
 
kommentera :DD

With your love kapitel 6

Nialls p.o.v
 
 

Jag hoppades verkligen att ingen hade sett vad min pappa hade gjort. En kille blev mobbad på denna skola för att hans föräldrar inte "brydde" sig om honom och det gör ju inte mina heller... Och jag är också homosexuell. Jag önskar att jag en dag kan vara som alla andra, eller i alla fall, att min pappa slutar slå mig. Man kan tro att jag är van. Men det kan man inte bli, jag menar pappa gjorde så att jag finns men nu vill han ju inte det och den smärtan är inte rolig att bära runt på.
 
 "DU BERÄTTADE!" "Nej pappa, jag lovar" Vad var det för mening? Han skulle ju ändå inte tro mig. Jag knappade in polisens nummer på min telefon, jag kände på mig vad som väntade. "HUR KUNDE JAG FÅ ETT SÅNT MISSLYCKAT BARN?!" Han höjde sin vodkaflaska och slog mot köksbänken. Flaskan gick i två delar och den ena drämmde han till mot min arm, blod började sippra från armen. Såret var inte större en 5 cm men det gjorde fruktansvärt ont. "Sluta" tårarna började rinna ner från mina kinder och ett litet skratt hördes från pappa. "Du är så patetisk" Han slog till mig i magen och sedan på bröstkorgen, jag hörde ett knak från mina revben och jag föll sakta mot golvet. Pappa började spraka på mig.Det började sakta bli svart och suddigt, nu var det över. Jag skulle nu dö. "Jag älskar dig Liam" viskade jag fram medans jag hörde syrener tjuta. 
 
 
Doktors p.o.v
 
 

Polisen ringde för ett tag sen och sa att dom fått in ett samtal och hört en förälder slå sitt barn. Eftersom vi inte kunde få någon adress av pojken som ringde fick vi spåra upp honom genom hans telefon. 
 
Polisen var redan på plats när vi kom och jagade pappan som försökte smitta. Jag gick in i huset och letade efter pojken. "LUCAS, CODY! SKYNDA" Där låg pojken. Helt blodig och kall. Lucas och Cody är två väldigt duktiga doktorer som är mina "lärlingar". Dom följer med och ser vad jag gör på dagarna men de hjälper också till med patienter. De sprang in till köket med en bår och vi lyfta upp hans väldigt tunna kropp på den. Jag lade hans telefon i min jackficka. Han kanske har någon kompis man kan kontakta. "Han förlorar blod! Vi måste tillbaka!" Vi bärde ut honom till ambulansen och körde iväg.
 
När vi var på sjukhuset begav Lucas och Cody genast mot operationssalen. Några sjuksköterskor sprang också in där för att hjälpa till. Jag tog upp pojkens telefon. Han hette tydligen Niall, han hade fått ett antal sms av en orolig kompis. Jag skrev in hans nummer i min telefon och ringde honom.
 
 
Harrys p.o.v
 

Liam berättade om Nialls familj. Han var jämnt glad så man märkte inte hur han hade det. Liam gillade verkligen honom. Det märktes, om man inte såg det är man nog blind. En telefon började darra, det var svårt att se vems telefon som ringde, det ringde i en svart iphone. Det enda problemet var att det låg tre stycken svarta iphones på bordet. Tillslut såg vi att det var Liams telefon. "ska du svara Liam?" Han titta upp från zayns axel och skakade på huvudet. "Då svarar väl jag då" När jag skulle svara slutade det ringa. "Hazza, de  ringer snart igen" Louis pussade mig på kinden och satte sig bredvid mig. Han hade såklart rätt, det dröjde inte mer än 40 sekunder innan det började vibrera igen. "Hej" Svarade jag och hostade till "Hej, Är du Liam payne?" Jag blickade bort mot Liam som var så ledsen att knappt kunde stå upp "Nej, behöver du prata med honom?"  "nej men meddela honom detta,Jag ringer från sjukhuset. Niall har blivit grovt misshandlad av sin far och opereras för tillfället. det är ca. 50 % chans att han överlever. han förlorade för mycket blod. jag beklagar verkligen, hejdå!" "Hejdå" 
 
"Vem var det?" frågade Zayn nyfiket. "En doktor" "Vad ville han då?" snyftade Liam fram. "Han sa att Niall blivit misshandlad av sin pappa och det är 50% chans att han klarar det..." Liam föll ner till golvet och började gråta. "JAG KAN INTE FÖRLORA HONOM" Vi kröp ner på golvet och tröstade honom "Dom gör allt dom kan" "Tänk om det inte räcker så?!?!"  Ja, tänk om dom inte kan rädda honom. Nej så kan vi inte tänka! usch! "kilar, jag lovade Therese att hon kunde komma hit. Är det okej för er?" Zayn rodnade lite. Det var väll antagligen kanske inte rätt tillfälle att hans flickvän kom nu. Men hon kan nog lugna ner Liam. "Det är lugnt" "Bra"
 
 
Zayns p.o.v
 
 

Det plingade på dörren och jag sprang ner för att öppna dörren. "Hej, snygging" Hon log brett och kramade mig "Hej , hoppas inte jag stör" "Nejdå" vi gick upp, Liam blev mer och mer förstörd för varje minut som gick. "Det här är Therese" Jag presenterade henne stolt och alla killarna log mot henne. "Vad har hänt med Liam?" viskade hon "Niall är på sjukhus, han är döende" en tår slank ner för min kind, att säga att han var döende kändes verkligen inte bra men så var det. "aaw, stackare."  Therese gick emot Liam som låg i ihopkurad på golvet. " Liam, jag hittade en sak utanför Nialls skåp förut" Hon räckte en sliten bok till Liam "Vad är det för något?" frågade han medans han tog emot boken. "Niall har skrivit låtar" "Va? har han?" Ja, Jag tror en är om dig Liam!"Therese log mot honom sådär som bara hon kan. "Vilken då?" Therese han knappt avsluta meningen. "den här" sa hon och slog upp boken "Jag kan läsa för dig om du vill?" "Gör det, jag ser knappt något" Liam försökte få fram ett leende men det gick inte så bra. Therese började läsa.
 
 
Baby I, I wanna know what you think when you're alone
Is it me yeah? Are you thinking of me yeah? Oh
We've been friends now for a while
Wanna know that when you smile
Is it me yeah? Are you thinking of me yeah? Oh oh

Boy what would you do?
Would you wanna stay if I were to say

I wanna be last yeah
Baby let me be your, let me be your last first kiss
I wanna be first yeah
Wanna be the first to take it all the way like this
And if you only knew I wanna be last yeah
Baby let me be your last, your last first kiss

Baby tell me what to change
I'm afraid you'll run away if I tell you
What I wanted to tell you yeah
Maybe I just gotta wait
Maybe this is a mistake
I'm a fool yeah, baby I'm just a fool yeah

Boy what would you do?
Would you wanna stay if I were to say

I wanna be last yeah
Baby let me be your, let me be your last first kiss
I wanna be first yeah
Wanna be the first to take it all the way like this
And if you only knew I wanna be last yeah
Baby let me be your last, your last first kiss
 
En tår rann från mina kinder "Den var så vacker" Jag kysste Therese lite snabbt. " Har han någon mer låt som kan handla om Liam?" Liam rodnade och kollade ner i backen. Liam ser ut som något änglaliknande när ler mot marken. "Jag hittade en kort bit av en låt, jag tror den handlar om Liam" "Läs" Ropade vi alla i kör.
 
Baby you light up my world like nobody else
The way that you flip your hair gets me overwhelmed
But when you smile at the ground it aint hard to tell
You don't know
Oh Oh
You don't know you're beautiful

Liam blev tårögd han lutade sig frampt och famnade om sina knän "Jag älskar honom" Liam snyftade och läste bland sidorna i boken "Vi vet Liam, vi åker till sjukhuset imorgon" 
 
 
Hela kapitlet försvann så jag var tvungen att göra om -.-
Kommentera! :DDD
 
 
 
 

With your love kapitel 5

Nialls p.o.v
 

Jag drog en djup suck, tårarna började rinna och jag såg hur Liam blev allt mer orolig. Vi stod mitt i korridoren, mer folk kan inte få veta det! Bara Liam. "Niall berätta nu!" Jag tog tag i hans arm och drog med honom lite längre bort så att jag var säker på att ingen hörde. "Liam... j-jag.." tårarna forsade nu ner, hans muskelösa armar slingrade sig runt min midja och drog mig närmare honom. "Min pappa.. Han gjorde det" Liam stod där som om han sett ett spöke, Liams ögon började bilda tårar. Han torkade sig i ögonen och kollade in i mina ögon. "Jag är så ledsen Niall" "Det är okej" "NEJ! det är inte okej, vi fixar det här. Jag lovar!" Jag rörde mig sakta emot hans kropp och där stod vi. Vi stod och kramades, vi brydde oss inte om någon annan. Nu var det bara han och jag.
 
 
Louis p.o.v
 


  Jag såg Liam och Niall kramades, de båda grät... Alltså har något hänt! Klockan ringde in och jag tog tag i Harrys hand och begav oss in bland alla elever som stirrade på mig och Haz. Det är dock inte ovanligt. Det var väldigt obehagligt i början men det börjar släppa nu. Jag och Haz har varit tillsammans ett tag nu, jag älskar verkligen honom och om det betyder att folk kommer stirra så är det lugnt.
 
Våran biträdande kom in efter ungefär halva lektionen. Det var ganska skönt att hon kom, Vi hade historia och jag är inte särsklit bra på det. "Är Niall Horan här?" frågade hon och Niall nickade. "Din pappa kommer och hämtar dig efter skolan, vi ringde honom efter allt som hänt!" Hon stängde dörren efter sig och Niall bröt ihop han grät och tårarna tog inte slutDet var första gången han inte satt bredvid Liam på en lektion, toppen. Liam sprang genom klassrummet till Niall och satte sig på huk nedanför honom. Jag hörde Niall säga något om hans pappa men vad kan det vara? Jag menar, vad kan hans pappa gjort som är så hemskt? Jag skulle nog få reda på det snart.
 
 
Liams p.o.v
 

 Jag visste vad jag skulle göra, Niall var livrädd och vad kunde jag göra? "Liam sätt dig!" Jag hatar våran magister ibland, han är så korkad. Han fattar väll att sitta och gråta är inte normalt för en tonårspojke? Jag tog tag i Nialls hand, han kollade upp på mig och såg förvirrad ut. "Vad gör du Liam?" Han fick knappt fram ord men jag förstod vad han hade viskat till mig. "Du får se" Jag tog ett ännu mer stadigt grepp om Nialls hand och jag gick mot min plats. Jag satte mig ner och signalerade till honom att sitta i mitt knä. Han satte sig i mitt knä och jag kramade honom tills klockan ringde ut. Niall kollade mot en man som stod och rökte mot en bil, det måste vara hans pappa. "Snälla Niall gå inte" Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder och de andra killarna stod bara och stirra på oss. "Jag måste" snyftade Niall fram.  Niall pussade mig lätt på kinden och jag tror jag stängde av helt efter, det var som att få den julklapp man önskat länge. Niall gick mot bilen, pappan kollade sig omkring. Det var ingen där och han slet tag i Niall, öppnade Nialls bildörr drämde till honom vid munnen så blod började rinna. Sedan körde han iväg. Killarna kollade chockat på mig... Jag förstår dom. Kämpa Niall, kämpa! Jag kan inte förlora dig.
 
 
RSS 2.0