With your love kapitel 10

Publicerat 2013-05-12 18:37:39 i

Liams p.o.v
Att leta efter Niall utomhus var lönlöst. Han syntes inte till någonstans. Jag gick in och sprang i korridorerna. I en korridor längre bort hörde jag ord som 'bög, äckel, håll dig borta från mig faggot!' Men det kan ju inte vara Niall dom menar, eller? Nej.. Det är omöjligt att inte gilla honom, kolla bara på honom! Hans perfekta blonda hår, hans kristall klara blå ögon och ååh.. Jag kan inte ens prata om honom utan att börja le som en idiot eller bara bli ledsen över att jag inte berättat för honom hur jag känner. Jag kan ju åtminstone kolla vem det. Ingen borde bli mobbad! "Liam!" Fan.. Det var stacey och Rachel, dom har stalkat mig sen 5:an. "Jag måste gå" . Jag sprang mot korridoren jag hört ljud ifrån och såg en ljushårig kille med brun utväxt ligga ner halvt livlös. Det var Niall. Minst 30 personer stod och tittade på, Niall släppte några ynkliga rop på hjälp som ingen lyssnade på. "RÖR HONOM INTE!" Jag började springa mot min irländska vän. "Jasså du, vill du hjälpa din bög-kompis?!" Jag lyfte knutnäven och slog till honom vid munnen. "våga inte röra mig, jävla bög!" Ordet bög störde mig inte, jag älskar Niall så dom kan kalla mig vad dom vill. Ena killen, Stan, lyfte upp Niall. Han tog strypgrepp och lyfte upp honom. Jag såg Harry komma. "HARRY, HELP NIALL!" Harry kom springandes och drog iväg Stan och slog till honom. Tillslut efter mycket kämpande fick vi killarna att gå. Niall hade redan svimmat och jag och Harry bar iväg honom till sjuksköterskan. "Han blir okej" Harry klappade min axel och log så att man kunde se han smilgropar. "Jag hoppas det" .

Vi såg Niall ligga på den vita sängen som fanns i skolsköterskan rum, hans hy var helt blek. "Jag lämnar er två ifred" sa Harry och blickade bort mot Niall som hade öppnat ögonen. Harry gick och stängde igen dörren efter sig. "Jag är ledsen" jag hörde Nialls svaga stämma. "För vadå?" Jag satte mig bredvid Niall och tog hans hand i min. "För att jag älskar dig." "Niall jag älskar dig mer än något annat." Jag lutade mig framåt, det gjorde också Niall. Våra näsor nuddade varandra och det ända jag ville var att kyssa hans läppar. Jag blundade och andades in Nialls ljuva doft. Han flyttade sig ännu lite närmare och våra läppar nuddade varandra. Hand mjuka, varma , fuktiga läppar var äntligen på mina. Jag såg i ögonvrån hur dörren öppnades. Det var Therese, jag avslutade kyssen och såg på henne. " förlåt om jag stör men alla killar letar efter Niall" " vad vill dom?" Nialls röst skakade lätt, jag omfamnade hans kalla hand och han slutade skaka. "Det vill jag inte veta" svarade Therese med en stor suck. "Jag måste gå och hitta Zayn, hejdå!" "Hejdå" svarade vi båda i kör. "Jag är rädd Liam" jag lyfte upp Nialls tunna kropp i mitt knä, jag försökte vara försiktig. "Hjärtat, jag låter ingen röra dig." Jag kände hur hans läppar hastigt kraschade på mina. Det här är perfekt. Ingen, absolut ingen får ta detta ifrån mig!


Kommentera:)))

Direktlänk, 1 Kommentarer

With your love kapitel 9

Publicerat 2013-05-12 12:23:47 i Allmänt
Nialls p.o.v
 
 

Förstod dom att låten/låtarna handlar om Liam? nej, eller..? Jag menar, det väl inte så tydligt att jag gillar honom. Visst blicken kanske hamnar på hans vackra ansikte ibland men inte så ofta. 
"Niall, vad menar du med 'BOY what would you do'?" Jag blickade över mot Harry och Louis som satt och kramades i en soffa. Tänk om det var jag och Liam. Tänk om Liam gillar mig, men vem skulle gilla mig.. Ingen. Blicken vandrade över till Liam och stannade där. Tiden går så fort när man tittar på Liam, jag vet inte hur länge jag tittat på honom. "NIALL!" Zayn drog med handen framför mina ögon. "Va? ja.. Hej" "Varför sjöng du BOY?" "Öhh.. jag vet inte.." Jag tittade snabbt på Liam som redan kollade på mig. "Haha, säkert" Zayn skrattade och slog till mig lite löst på axeln, han blinkade och kollade sedan på Liam. Jag förstod på en gång vad Zayn menat och mina kinder blev rödare än .. ja något väldigt rött.
 
 
Det knackade på dörren och in kom en lite äldre dam och en lite äldre man. "Är du Niall Horan?" Frågade damen. "Ja, det är jag" "Jag är din farmor och det är din farfar" Hon pekade lite lätt på mannen bredvid henne, några tårar föll från mina kinder, det var dock lyckotårar. Jag har aldrig gråtit av den anledningen förut. "Om jag kunde gå skulle jag krama er, men jag kan inte" Min farmor flinade lite, likadant gjorde farfar. "Då kommer väl vi till dig" De gick fram till mig och kramade mig.  Jag såg de andra sitta och le åt mig. De såg lyckliga ut, de såg lyckliga ut för jag mådde bra. Det har heller aldrig hänt förut. Ingen har varit glad gör min skull förut och nu var fem stycken det. Det var en fantastisk känsla. "Vet du vad vi heter?" frågade farfar. "Öhh, nej.." De andra såg chockat på mig. " Det gör inget , det var ju trots allt elva år sedan." "Ja, får jag fråga en sak?" Såklart, fråga på"
"Varför har vi inte sett varandra på elva år, ville ni inte eller?" "Jo, Niall. Det ville vi. Din far sa att du inte ville se oss igen." "Åhh, jaha.. Men det ville jag! Men vad heter ni då?" Jag log lite mot dom.  "Jag heter Margreth, och det här är Peter" Hon pekade på farfar, farmor log lite, eller jag menar Margreth.  "Kom så åker vi!" Sa Peter och drog ut en rullstol. Liam lyfte upp mig, men plötsligt stannade han. Han stannade och bara tittade in i mina ögon. Vi stod där ett bra tag men vad gjorde det? ingenting. Killen jag älskade hade mig i sina armar och han gjorde det frivilligt. Han har dom finaste ögonen någonsin, De är så perfekta. Bruna som kastanjer och de borrar sig in i själen. Liam lyfte snabbt ner mig när han förstod att vi såg kära ut. Jag visste det, han gillar inte mig. Han gillar mig som en kompis, inte mer. Louis tog tag i handtagen och sprang iväg, det slutade med att vi log på golvet i en hög och skrattade. "Tack Louis." "För vadå?" han skrattade fortfarande okontrollerat. "För att du får mig att skratta, ingen har gjort det förut." "Han kramade snabbt om mig " Inga problem" Han log lite och sedan hjälpte han mig upp. "Vi kanske ska köra lite långsammare" skrattade han. "Ja" jag skrattade och kunde inte svara något längre.
 
Jag sa hej då till alla sedan blev det en gruppkram, Liam hade sina händer runt min midja. Han kramade bara mig, men han vill ju fortfarande bara vara vänner. Jag förstår fortfarande inte varför jag försöker, försöker få honom att gilla mig. Han är ju inte ens homosexuell.
 
När vi kom hem till Margreth och Peter visade Peter mitt rum och Margreth ställde sig och gjorde mat. "Vi har städat lite åt dig, det kanske inte är världens finaste rum, jag hoppas det duger!" http://4.bp.blogspot.com/_N7FiXwKHEhs/TO1PgG-R2gI/AAAAAAAAG6g/57bP3pa2Ekw/s1600/interior+design+-+decor+-+room+design+-+bedroom+design+-+bedroom+decor+18.jpg  "Det är perfekt" "Är du säker?" "Jag älskar det" Peter klappade mig på axeln och gick ut ur rummet. Jag började packa upp mina saker. Det dröjde inte mer en ett par sekunder förrens Margreth ropade att det var mat. Jag gick ner till köket där Margreth hade dukat upp bordet med pannkakor, glass och sylt.  Vi började äta, Det blev tyst en stund. Det var ingen pinsam tystnad utan en skön tystnad. "Hur är det i skolan?" Margreth bröt tystnaden "jo, det är bra" "Vad bra".
När vi ätit upp sa dom åt mig att sova eftersom det hade varit en lång dag. Jag gick och borstade tänderna. Jag hörde min telefon vibrera till, jag fick sms.
 
Från: +469753885
Till: Niall
Fag, du kan dö
 
Jag läste lite snabbt meddelandet, visst det var tråkigt att höra men jag bryr mig inte riktigt. Jag spottade ut tandkrämen i handfatet och sköljde av tandkrämen. Jag gick in i mitt rum och drog av mig tröjan framför spegeln. Jag såg min såriga mage. Den var inte vacker direkt, det var blåmärken och rivsår överallt. Jag drog av mig byxorna och kröp ner i sängen. Jag tände sänglampan och började skriva på en låt. Margreth kom in. "God natt Niall" "God natt Margreth" " Du kan kalla mig farmor" "Okej, farmor" Hon pussade mig i pannan och stoppade om mig. "Jag väcker dig klockan 06.45 i morgon. "Okej, sov gott" Hon stängde igen dörren och jag tog fram låtboken. Min låtbok är också en dagbok. Sidorna är indelade i två färger, gul och ljusblå. På de gula skriver jag låtar och på dom blå skriver jag dagbok på. i min dagbok har jag skrivit kärleks förklaringar till Liam som jag vill säga, men inte vågar. Jag släckte lampan och kröp ner ännu mer i sängen. 
 
På morgonen väckte farmor och farfar mig med frukost. Jag fyllde år idag, det hade jag helt glömt bort. Farmor hade bakat en mini tårta till mig och de båda sjöng förfullt. "Tack" jag kramade om dom medans farfar gav mig ett paket. "Här får du" han log så stort han kunde och jag öppnade så försiktigt jag kunde.De hade skrivit lite på pappret och jag ville inte förstöra det. I paketet låg det ett halsband format som ett hjärta, det var ett sånt man kan öppna. Jag öppnade det och i satt det en bild på mig, farmor och farfar från när jag var liten. "Tack, det är jättefint" jag tittade lite till på halsbandet. "Du kan ju ha en bild på Liam i den andra delen." Farmor  blinkade. "Vad pratar du om?" jag rodnade nog lite, mina kinder blev i alla fall varma. "Du gillar honom, jag ser det." "EHmm, lite kanske".
När jag var klar begav jag mig till skolan. När jag kommit till skolan lade jag  mina grejer i skåpet och sedan gick mot toaletterna. Jag rättade till tröjan och drack lite vatten. När jag var tillbaka vid skåpet var det någon som hade öppnat mitt skåp "Fan" mumlade jag lite för mig själv och låste det igen. Liam, Therese, Zayn, Louis    och Harry syntes inte till så jag gick mot No:n själv. När jag satt inne och läste biologi kom Liam och satte sig bredvid mig. "Hej, Niall" "Hej, Liam" "Ska du.." Liam blev avbruten av rektorn som kom in. "Alla elever ska bege sig till matsalen."
 
Liams p.o.v
 

Jag och Niall gick till matsalen. Therese och Zayn gick framför oss och Louis och Harry gick bakom. Korridorerna är små, man kan inte gå så många i bredd. När vi var i matsalen pekade alla på Niall och de började skratta. Niall sprang det fortaste han kunde mot en bok alla samlats runt och sprang sedan ut. "NIALL" det var försent, han var borta. "UNDAN!" hörde jag Zayn skrika. Han knuffade bort alla som var i vägen. Jag såg att det var Nialls bok. Jag läste lite i boken.
 
Jag älskar dig Liam Payne. Fy vad töntig jag är, han kommer ju aldrig gilla mig på det sättet jag gillar honom. Om någon får reda på det kommer jag aldrig kunna se Liam i ögonen igen. Liam är väl så hetero man kan bli. Jag är ju inte heller Homosexuell egentligen men det är någonting med Liam som känns bra, han är helt enkelt perfekt.
 
Jag blev varm i kroppen när jag läste, jag känner ju likadant. Jag drog med mig boken ut och försökte hitta Nialls blonda hår, men ingen Niall i sikte.
 
 
 
 
Kommentera om ni vill att jag fortsätter. Och förlåt för den sena uppdateringen :) Och säg till om länken inte funkar.
 
 
Direktlänk, 2 Kommentarer

RSS 2.0